Arbetsprincipen för vibrerande skärm

Processen med att dela grupper av trasiga material med olika partikelstorlekar genom en enskikts- eller flerskiktssilyta med jämnt fördelade hål flera gånger och dela dem i flera olika nivåer kallas screening. Partiklarna som är större än siktöppningen förblir på siktytan och kallas siktytan. Partiklarna mindre än silöppningen passerar genom silöppningen och kallas silens undersida. Den faktiska siktningsprocessen är: efter att ett stort antal trasiga material med olika partikelstorlekar och blandade tjocklekar kommer in på skärmytan är bara en del av partiklarna i kontakt med skärmytan. På grund av skärmboxens vibrationer lossas materialskiktet på skärmen så att det finns stora partiklar. Gapet förstoras ytterligare och små partiklar tar tillfället i akt att passera genom gapet och överföras till det undre skiktet eller transportören. Eftersom klyftan mellan små partiklar är liten och stora partiklar inte kan passera, separerar det ursprungliga oroliga arrangemanget av partikelgrupper, det vill säga de är stratifierade enligt partikelstorlek, vilket bildar en arrangemangsregel med små partiklar på botten och grova partiklar på topp. De fina partiklarna som når silytan, de som är mindre än silhålet, kan passera genom sikten och slutligen separeras de grova och fina partiklarna och screeningprocessen är klar. Det finns dock ingen tillräcklig separation. Under siktning finns det vanligtvis en del av det understora materialet kvar på det överdimensionerade materialet. När fina partiklar siktas, även om partiklarna är mindre än siktöppningarna, har de olika svårighetsgrader att passera genom sikten. Material och partiklar med liknande silöppningar är svårare att tränga in i sikten och ännu svårare att tränga igenom partikelluckorna i skärmens nedre lager.